Skillnad mellan specialöl och den klassiska lagern
Någonting har hänt i Sverige, den stora starken har fått sällskap av nya ölsorter. Vi har fler bryggerier än på mycket länge och vi dricker specialöl som aldrig förr. Det vi kallar specialöl, hantverksmässigt framställd öl med höga ambitioner, är faktiskt så långt ifrån en stor stark vi kan komma. Smakmässigt befinner sig dryckerna på varsin ytterkant - åtminstone om vi jämför de mer krävande specialbrygderna med den mest inställsamma storsäljarlagern - och inte sällan skiljer även priset produkterna åt.
En av förklaringarna till att specialöl kostar mer att framställa: För att brygga en riktigt bitig IPA går det till exempel åt ordentligt mycket, kanske tio gånger, mer humle per liter jämfört med "vanligt" lageröl. En stor stark håller runt fem volymprocent alkohol, i princip utan undantag. Specialölen har ofta en betydligt högre alkoholhalt.
Vinterns ölnyheter på Systembolaget har i snitt en alkoholhalt på 9,5 %. En del av förklaringen till den högre alkoholhalten har med säsong att göra; historiskt sett har vi ofta tillverkat mörkare, maltigare och alkoholstarkare öl vintertid. En större del av orsaken står att finna hos de mindre bryggerierna.
– Hantverksbryggerierna gör många sorters öl, inte bara ljus lager. Det är helt enkelt roligare och av större ölkulturellt intresse att göra ale, porter eller belgiskinspirerat öl. Dessa öltyper kan med fördel bryggas i starkare och mer komplexa varianter, säger Christer Leivo, Svenska ölfrämjandet
Varför görs då ölen så pass alkoholstark? För att få fram en riktigt fyllig öl krävs ofta högre alkoholstyrka. Maltens olika nyanser lyfts också av alkoholen och sötman i ölen blir mer framträdande. Även vissa humletoner förstärks av alkohol.
Utländsk trend
Steget från subtilt maltförhöjande alkoholstyrkor till de mer extrema varianterna på uppemot 14 % är förstås stort. I USA finns udda ölsorter, och tillsammans med danska och belgiska bryggerier står amerikanerna för de mest alkoholstinna varianterna. Christer Leivo anser att extremöl i första hand är ett utländskt fenomen:
– För fem-tio år sedan var det populärt bland svenska småbryggerier att göra alkoholstarka öl, så kallade dubbel- och trippelvarianter med massor av råvaror och flera jäsningar. Idag tycker jag att trenden går åt motsatt håll, många av de nya mikrobryggarna gör svagare, mer lättdruckna öl.
Stark öl och mat
Med specialölens intåg på marknaden följer nya spännande matkombinationer: De nya tyngre portervarianterna med sin stora kropp, sötma och ordentliga syra passare exempelvis bra med smakrika ostar. Även Barley wine, en typ av ale med alkoholstyrka mellan 8 och 12 %, gör sig utmärkt till ost, eller som digestif. Mörk belgisk öl, med sin unika balans av syra och sötma är ofta utmärkt till kötträtter, gärna vilt, och de ljusare passar utmärkt till lättare kött som kyckling och fläsk.
Idag är öl mer än någonsin förr ett seriöst alternativ till vin vid finare middagar. Ölvänner har länge menat att öl erbjuder en större smakpalett än vin, och äntligen tycks gastronomer ha hunnit ikapp:
– I Sverige pratar vi mer om smaker och matkombinationer och många har upptäckt vilken spännande måltidsdryck specialölen kan vara, säger Christer Leivo.
Christer Leivo medger att de nya starkare öltyperna också kan vara ett problem:
– Vi kan inte bortse från att det finns en liten grupp ölintresserade som får i sig mer alkohol på grund av de starkare ölen. Däremot, vad gäller hälsa och alkoholpolitik, så menar vi i Ölfrämjandet att extra stark ljus lager är ett betydligt större problem. Där har alkoholen inga smakförhöjande effekter, snarare tvärtom, det handlar enbart om alkohol per krona - och det ölet säljs för billigt, säger Christer Leivo.
Text: Daniel Lindeberg